Sug... eller vad är det idag? Faen va jobbig du är...... Igår var ju så fint, vi planerade för vår stora resa, tillsammans, vad vi skulle ha att se fram emot när det blev jobbigt, idag??

We all have our demons, we all do the best we can, but please don´t forget RESPECT!

Dysfunktionella relationer;

Vuxna människor som bär på ett inre sårat barn, har ofta blivit hindrade i sin naturliga utveckling. De har fått lov att anpassa sig i en dysfunktionell familj med t ex droger, psykisk sjukdom eller annan typ av beroende. Detta skapar ofta problem i vuxenlivet vad gäller gränssättning, överdrivet ansvar och svårigheter att skapa ett lyckligt och värdigt liv.

"Det var en gång en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framför honom på stigen låg en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framför öppna spisen så att den skulle tina upp. Sedan värmde han lite mjölk så att ormen skulle ha lite och dricka när den vaknade. När mannen ställde mjölkskålen framför ormen, högg den plötsligt honom i armen och sprutade in en dödlig dos gift.
- Hur kan du göra så mot mig, hur kan du döda mig efter allt vad jag har gjort för dig, utbrast mannen.
- Sluta gnälla, väste ormen. Du visste att jag var en giftig orm när du plockade upp mig. Vad hade du förväntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)

Dysfunktionella relationer är som ormar, hanterliga till en början med dödliga i slutändan.

Ibland är det så att vi möter en person som vi vet kommer göra oss illa, vi känner det på oss, signalerna säger så - men ändå så har vi fått en relation till den här personen.

Har du någon gång varit så attraherad att du lät dig styras av de starka känslorna och inte kunde avbryta relationen fast du visste att du borde - och blev skadad. Det är ett exempel på hur du har tog tag i något giftigt, som biter och sprutar in känslomässigt gift i sitt "offer". Det här giftet skiljer sid dock från vanligt ormgift eftersom du mår underbart innan det dödar dig, för det här giftet bedövar tillfälligt den känslomässiga hungern.

Om det är så att det finns en dysfunktionell uppväxt i bagaget, så tenderar vi att ta upp "ormen" om och om igen. Vi tror att till sist ska det lyckas, till sist ska såret läka när vi har fått ormen att sluta hugga. Men ormen slutar inte hugga och såren blir bara större och större.

källa: beroenden i fokus